Välkommen till min lilla kokbok på nätet. Jag har delat in den i fiskrätter, grönsaksrätter, efterrätter, bakverk och drycker. Japp – det är riktigt, gubben äter inte kött. Dock är han ingen fanatiker – vinner någon maträtt på att man sätter till någon animalisk ingrediens, har jag skrivit det. Fisk äter jag, om än alltmera motvilligt - är alltså ingen militant vegan. Så stort är mitt moraliska förfall, att jag när jag fyllde femtio t.o.m. bjöd på vildsvin - jag hade på känn att gästerna inte riktigt skulle uppskatta rödbetsbiffar med rotmos, hur gott jag än tycker att det är (Obs! Ingen ironi - jag tycker faktiskt om rödbetsbiffar)
En kommentar till min filosofi, om jag får använda ett så pretentiöst uttryck: Mat ska smaka av det mat är gjord av. Jag är inte påtagligt rädd för kryddor, men jag eftersträvar en kryddning som framhäver matens smak snarare än döljer den. Inga kryddsymfonier där man försöker blanda så många kryddor som möjligt, alltså. Jag använder förvisso, låt vara sparsamt, dominanta kryddor som curryblandningar, kryddpeppar, ingefära och rosmarin när det behövs; men hellre kryddor som släpper igenom smaken, som t.ex. chili- och cayennepeppar, timjan och vit/svartpeppar. Det är alltså inte en fråga om "hett" eller "milt"; det är en fråga om att vara hederlig mot råvarorna. Det samma gäller givetvis tillagningen; inga fillifjonker av utsmyckningar (Typ: tomater med kokt, hackad äggvita som ska föreställa flugsvampar; prydligt utsirade rosor av tomatskal; ingredienser som bara valts för sitt estetiska yttre. Märk kursiveringen! Jag har absolut ingenting emot vackra rätter, tvärtom, men det ska vara en inneboende skönhet; det som gör rätten skön, visuellt sett, ska också göra den skön, kulinariskt sett. Allt annat är billig parfym.) Respekt mot råvarorna, ja. Om jag tillåts avsluta den här något självupptagna drapan med några reflexioner över mina matvanor (och det tillåts jag, givetvis; det är ju trots allt min webbplats. Internet är förvisso demokratiskt, men det gör också oss alla till våra privata små diktatorer...) så är det mycket respekten mot råvarorna som mer och mer dragit mig mot vegetarianismen; kan man tala om att man respekterar en råvara som släpats, panikslagen av blodlukt, mot sin död i ett allt mera industrialiserat slakteri?
 - Uppdateringar
|
|
Tillbaka till hemsidan
